Istanbul

När Konstantin den store år 326 klafsade runt i leran vid Bosporen, lade han grunden till en stad som saknar motstycke i världen. Två världsdelar, två hav och så småningom också två religioner väver ihop den brokiga tapet som i dag heter Istanbul.

För staden är mer en bro än barriär mellan Europa och Asien. Här möts, eller snarare frontalkrockar, världsdelarna. Böneutropare, fundamentalister, technoklubbar och tatuerad hardcore. Allt är givet i en stad som vilar på tusentals år av guldkantad historia. Romarna kom, Bysans skapades och gick under, ottomanerna vällde in från öster innan slutligen den sista sultanen kapitulerade för Atatürk. Det spelade ingen roll att han flyttade huvudstaden till Ankara. Istanbul förblir Turkiets pulserande hjärta.

Mer än 10 miljoner människor bor här i dag. Bosporens blågröna vatten delar stan i två jämnstora hälfter. På den europeiska sidan finns all historia: sultanens Topkapipalats, de gamla turkiska baden, Hagia Sofia, Blå moskén och den stora basaren. På den asiatiska sidan flyter stan iväg i ett vardags-Istanbul. Det mesta är nytt, gulbrunt och alldagligt.

Istanbuls nöjesliv står för den absoluta motsatsen. Längs paradgatan Istiklal kryper nattlivet över och under alla gränser. Transor, bögar, hårdrockare, horor, techno, disko, magdans och klagande arabesk. Alla har sina givna klubbar.

Detsamma gäller maten. Vitlöksyoghurt och träkolsgrillad shishkebab, friterade musslor, pistagenötter, raki och vitt vin. Istanbul bjuder också på mycket finkultur. Fast det som folket självt mest är stolt över är fotbollsklubbarna Galatasaray, Fenerbache och Besiktas.