Makarska

Om apokalypsen var ett geografiskt begrepp, ligger det här. Den slutgiltiga kraftmätningen mellan berg och fräsande, blått hav. Makarska må vara en ordinär stad. 15 000 invånare, torg med marknad och kyrka, två genomfartsleder och en gammal kärna med smala, vindlande gränder som i sällskap av ålderdomliga stenhus söker sig ner mot hamnen, kvarter gjorda som för att flanera i, stanna upp inför restauranger med uppställda vinfat på trottoaren, eller träda igenom portarna till det Franciskanerkloster vars globala samling av havslevande snäckor sägs störst i världen.

Det som själ all uppmärksamhet är ändå havet och bergen. Här möts de, bröst mot bröst. En knivskarp skiljelinje mellan silvriga stup och blå horisont. Längs denna följer Makarskas Riviera. Sex mil kustlinje från Omis i norr via staden Makarska till Gradac i söder. Städer, byar, klapperstensstränder.

Turismen är koncentrerad till Baska Voda, Makarska och Tucepi, samtliga inom någon mils radie från varandra. Men även i de övriga byarna är det lätt att hitta privat boende och småhotell. Samtliga bär på ungefär samma inramning. Biokovo som drygt 1700 meter högt tar spjärn från havet och lodrät lyser varmt amberfärgat framemot kvällningen.

Bad och stränder är traktens största lockelse. Cykel- och promenadvägar följer kusten i flera mil och gör det lätt att undersöka nya partier. Med båt finns öarna Brac och Hvar inom räckhåll. Detsamma gäller Biokovo, bergen som, med början från Makarskas torg, går att bestiga via vindlande stigar till spektakulära stup med milsvidd utsikt över övärlden, med kungsörnar, endemiska blommor och bergsgetterna gems.